Sommaren 2020

Som för så många andra blev sommaren 2020 inte som en vanlig sommar. Planen var att Boreas skulle sjösättas. Så blev det och tidigt på våren bröt Boreas köl Fyrisåns vattenspegel och vi fick för första gången, lite andäktigt, kliva ombord i hennes rätta element. 

Anledningen till att vi redan nu ville få henne i sjön var flera, men framförallt att kunna montera masterna och få grepp om de förändringar vi gjort på röstjärnen till stormasten och undersöka placeringen av röstjärnen till mesanmasten. 

Innan sjösättning hade vi planer på saker som skulle vara klara och så här gick det med det trots att vi hade mycket god hjälp av vänner, förstår inte hur det skulle ha gått till utan dem.

• Sittbrunnen - inte klart
• Relingslist - inte klart
• Rufflucka - inte klart
• Ruffen nåtad - inte klart
• Ruffen pluggad - klart
• Akterdäck nåtad - inte klart
• Skylighten monterad - inte klart
• Rutor i "Lådan på taket" - inte klart
• Epoxibehandlad botten - klart
• Nya genom förningar - klart
• Med mera, med mera!

Vissa saker har vi hunnit färdigställa under sommaren men långt ifrån allt, så vi har kvar att göra. Planen vidare är att vi efter upptag nu i höst stannar kvar på land, åtminstone till våren 2022. Vi har blivit tilldelade en riktigt bra varvsplats och tillsammans med vårt båthus och container kommer det att bli en riktigt bra plats att arbeta på.

Viktigt! 

Det finns kaffebryggare och vi ser framemot många besök. 

Åter till sommaren 2020.

Hon kom i, läckte inget, inte underifrån i alla fall, lite från ovan när det regnade, inget farligt men vi fick starta länspumpen vid ett par tillfällen under sommaren.

Motorn är ett kapitel för sig. Ganska tidigt uppstod det problem med motorn. Vi fick byta oljetryckgivare, där är ett interface i motorinstrumentet som är trasigt. Vi har inte bytt det än, utan vi kopplade förbi det med resultat att kontrollamporna för tryck och temperatur inte fungerar, men oljetrycks- och temperaturmätare fungerar som de ska.

Efter detta upptäckte vi att det var vatten i oljan, vilket antagligen var på grund av felmonterad ljuddämpare. Vi har åtgärdat detta, bytt olja och filter två gånger och vattnet är borta.

Där ligger dock fortfarande ett oljud som stör, ett svagt orytmiskt motorskrammel, jag tycker inte att det ska vara där men experterna säger att det ska vara så, dieselmotorljud. Det känns inte riktigt bra, motorn har bara en gångtid på 125 timmar och borde spinna som en katt. Nog om det för nu, det blir säkert anledning att återkomma till det senare.

Innan vi sjösatte hade vi nåtat rufftaket men inte slipat bort överskottet och relingslisten var inte klar och behövde färdigställas, impregneras och lackas för att bli väderbeständig. 

Så vi började med att täcka båten med presenningar, slipade och lackade om vartannat dagarna i ända. Lådan på taket blev pluggad och nåtad. Ruffsidorna och sittbrunnens grundmålades med en epoxifärg, det blev väldigt bra och enhetligt. 

Vi gillade verkligen den gyllene färgen av nyslipad teak och vi kommer antagligen att gå mot strömmen och olja däcket framöver.

Masterna skulle monteras. För det behövdes nya röstjärn till stormasten och en ny distanskloss mellan maststöttan och rufftaket. Röstjärnen var från början tänkta att vara gjorda av rostfritt men eftersom att det var lite osäkert med måtten gjorde vi dem i vanligt 8mm plattjärn som vi målade svarta. Tanken är fortsatt att göra röstjärnen av plattjärn och galvanisera dem.

Det var en skön sommarmorgon den dagen vi  mastade på. 

De flesta var redan klara så det var lugnt. Vi började tidigt innan alla badarna vaknat och intagit bryggan, solen hade börjat värma och det var lugnt och stilla när lade till vid mastkranen. 

Stormasten skulle på först, den är väldigt tung, hur mycket den väger framgår inte, men den är tung. Med full fokus och lugnet som ledstjärna tog vi oss an uppgiften, hade mer än en fikapaus, lutade oss tillbaka och granskade. Det är, i alla fall utifrån vår synvinkel viktigt att ta det hela lugnt och metodiskt. Vi fick även hjälp av några långväga kajakpaddlare att koppla kedjan som går från bogen till änden av bogspröt, tack för det. 

Det ska till hela 22 stag för att leda vindarnas kraft, via seglen och master ned i båten. Stormasten har två förstag, fyra undervant, två toppvant, två någotannatvant och två akterstag. Mesanen har tio; fyra undervant, två toppvant, två någotannatvant och två akterstag. Plus att det sitter ytterligare ett stag mellan masttopparna. Trots att det var så många, de var väl uppmärkta av förra ägaren (tack för det) gick det bra.

Sommarens höjdpunkt var ändå turerna som Boreas bjöd på. Mest gick vi för motor men vid ett par tillfällen fick vi möjlighet att hissa segel och känna att hon vill och kan segla för vinden. Vid ett tillfälle gick vi för motor bort mot Arnöhuvud där vi kastade ankare i en vik bland andra båtar och badare, njöt av sommaren och vår medhavda matsäck.

Anna-Lena badade vilket är en historia för sig och vi får säkert anledning att återkomma till den framöver. Men när vi låg där med vinden ut från land hissade vi mesanen för att ligga still bland de andra båtarna i viken. Ankaret greppade inte riktigt i gyttjan så vi drev sakta sakta utåt, vi tyckte inte att det gjorde något. 

När vi var färdiga med att njuta av vad sommaren och viken kunde erbjuda för den dagen hade vi drivit ut på djupare vatten, ankaret hängde i tampen rakt ned från fören utan att greppa. När ankaret väl var uppe, var det i skydd av land inte mera vind än att vi kunde hissa segel.

Det var en härlig känsla som infann sig när vi för första gången hissade segel för att segla, vinschens klickande, lägga fallet om en knap när mastliket var lagom sträckt. Först var det storen, sedan focken, vi brydde oss inte om klyvaren, det räckte med mesan, stor och fock. Boreas låg rätt i vindögat men med hjälp av vinden som nu friats från Arnöhuvuds trädtoppar och svepte ut över sjön och fyllde våra segel föll hon av lite åt styrbord, vi kände hur hon lutade sig lite, tog fart och det började porla lätt om fören framme under bogspröt.

 

    -Hon vill, hon kan!

   

Det var med stor förtjusning som vi greppade rorkulten, skotade hem och kände att Boreas levde. 

Vi har inga vinschar monterade, det är bara en test, röstjärnen har inte alla sina skruvar, stagen är inte korrekt ansatta, vi måste antagligen stuva om och säkra barlasten

så det var verkligen ingen avancerad segling det handlade om. Under seglingarna höll vi fast skotet till focken som var virad runt en knap med händerna, men alltså, så härligt. Med halvvind in från babord och  med något enstaka slag tog vi oss tillbaka. Motvilligt tog vi ned seglen och för motor tog vi oss in till hamn.

Under sommaren har vi varit ute flera gånger, haft med oss gäster, bjudit på fika i sittbrunn, träffat och fikat med andra båtmänniskor ute på sjön, språkat med folk på bryggan, resonerat om mastplacering, lackat relingslist, pluggat hål, fantiserat om inredning. Det är nog precis det som vi vill med vårt båtliv, umgås, ha kul, drömma, fantisera och någonstans där i framtiden ser vi många besök ombord, många resor, massor med utmaningar och förhoppningsvis många skratt och vi ser verkligen fram emot att få bjuda er ombord.