Youtube

Boreas modellbeteckning Colin Archer Polar 35 är en 35 fots segelbåt av Colin Archer modell, hon är ketchriggad, byggd i Berlin som ett halvfabrikat i mitten av sjuttiotalet i glasfiberarmerad plast. Hon kom till oss hösten 2019 och är i stort behov av renovering och det måste sägas, nästan allt behöver åtgärdas. All inredning är utriven och det är endast få delar som går att återanvända.

Så nu står vi med ett tomt skrov av bra kvalitet, en ny gul motor, en aluminiumrigg och tolv för närvarande tysta, en del schyssta segel. Men framförallt så har vi en fantastisk vilja att göra henne användbar igen, få segla och kanske möta nordan.

Hennes namn, Boreas, vilket hon haft sedan begynnelsen - någonstans så tror jag att hon har valt det själv. Det känns ju lite förmätet att kalla sig för Boreas, vilket härstammar från den grekiska mytologin och är namnet på nordanvindens gud. Men jag är alldeles säker på att hon syftar inte på att vara gudomlig, allsmäktig eller oövervinnlig naturens alla krafter utan mera som "här kommer är en liten tuffing".

Det är mycket jobb med att uppdatera en blogg för att hålla den levande och på sista tiden har tiden inte riktigt räckt till. Men vi kommer att uppdatera för att ha den för att minnas vad vi har gjort och när man ser tillbaka är det redan så att man själv förvånas över vad vi har gjort och hur långt vi har kommit.

Kanske är det för att det är lättare eller roligare som vi oftare gör korta videouppdateringar över vårt arbete med Boreas. Det går att följa arbetet på Youtubekanalen "Boreas Nordanvindens gud" (länk nedan)

👉👉Boreas Nordanvindens gud👈👈

Förnärvarande håller vi på med att ta ur i aktern för en ny större propeller, i samband med det gör vi i ordning omkring motorn. Det ska installeras ett nytt stävrör, propeller och propelleraxel. I det arbetet hoppas jag samtidigt vi ska kunna fixa till motorbädden, bättre anpassa den till motorn och få bort den tidigare konstruktionen, det är knivigt av olika anledningar.

Nedan ligger ett länkat youtubeklipp om varför vi modifierar aktern med ett större urtag för en större propeller. 

 

Maststötta

 

Det var med näst intill förtvivlan, när vi i det fortsatta arbetet med att få rätsida på balasten i kölen tog bort durken och diverse reglar omkring maststöttan som vi kom fram till maststöttans fot, alltså den punkt där all kraft och tryck från stormasten ska fördelas ut i båtens skrov. Tidigare hade jag inte granskat hur den infästningen var konstruerad, dock hade jag reflekterat över att det framför själva mastfoten såg ut som om att något hade tagits bort. (Jag kopplade det till att Boreas är lite framtung och att man hade flyttat barlast akteröver)  Men, maststöttan stod i en u-formad järnkonstruktion uppe på en bottenstock som var gjord av två inplastade glasfiberskivor där mellanrummet (ca 15 centimeter) var fyllt med diverse blyvikter. Hela den här konstruktionen hade fått lite slagsida och det såg ut som att maststöttan höll på att halka av. Jag tror inte riktigt på den här konstruktionen, så fortsättning följer...

Se en kort film på Youtube om funderingarna 

👉👉👉Maststötta på youtube👈👈👈

Barlastfunderinger

   

Det har varit mycket funderingar om hur vi ska göra för att fixera barlasten i botten av kölen. Den tidigare konstruktionen där blytackorna fixerades i en bädd av sand kändes inget vidare när vi plockade upp blyet från soppan av sand, vatten och diesel. En otäck blandning.

Planen är att det ska få torka ut ordentligt i kölsvinet, det kan säkert ta flera månader. Vi har skaffat en fuktmätare för att kunna hålla koll på att torkningen fortskrider, framöver får vi finna något torrt som vi kan jämföra värdena med. Sedan måste vi göra rent och undersöka så att plasten inte är skadad, tänker på delaminering, osmos osv.

Vi skulle vilja, när det väl är rent, hälla ned expanderepoxi-skum i kölbotten och sedan ställa tillbaka blytackorna på samma sätt som vi plockade upp dem, sedan ska skummet svälla upp och fylla igen springorna och stabilisera tackorna. När all bly är återbördad plastar vi på ett lock och försluter det hela noggrant, stabilt och vattentätt (så var det inte tidigare vilket tros vara orsaken till att vatten och andra vätskor har kunnat leta sig ned och ställa till fasansfulla otrevligheter bland blytackorna) och sedan lägga tillbaka vatten- och dieseltankarna. Vi vill leva med övertygelsen och med vetskapen om att allt där under är bra och aldrig mer behöver plockas upp igen.  

Hela den här grejen kan gå att göra med tvåkomponents PU-skum i stället för epoxiskum, slutna celler för att det inte ska absorbera vatten.

Nackdelen med att fixera det med skum är att det blir besvärligt om man mot all förmodan behöva ta upp det igen.

Man kan också göra som det var gjort tidigare och fixera tackorna med sand och försluta utrymmet ordentligt, vet dock inte hur säkert det känns.

Tiden får visa vad vi väljer att göra...

Demontering av vatten och dieseltankar

 

Tankarna är som allt annat, ett kapitel för sig

 

Boreas är konstruerad med två vattentankar och tre dieseltankar. Vattentankarna är på cirka 150 liter vardera (den ena är den svarta under reglarna, den andra har legat där det ligger en svart tratt) och jag skulle tro att dieseltanken som också ligger i kölen är på ungefär 150-200 liter (Den ligger under durken längst ned i bilden). Det fanns ytterligare två dieseltankar som låg uppe under skarndäck utmed sittbrunnen. Dem har vi demonterat och lagt till vila under båten, vi tror inte att de kommer till användning igen. Det finns två anledningar till det. Nummer ett är att det känns väldigt felplacerat med 150 liter bränsle på vardera sida så högt monterat uppe under skarndäck. Nummer två är att i stället för sugrör och anslutningar på ovansidan så har man valt att borra hål på lite olika ställen för anslutningar. Om oturen är framme och det skulle börja läcka, och det är den i såna lägen, det handlar inte om om utan om när, då skulle kölsvinet fyllas med diesel. Vi kollar lite på om det kan gå att svetsa igen hålen, göra nya anslutningar och om vi kan placera dem någon annanstans, kanske nyttja dem som gråvattentankar. 

 

Vi har även lite andra funderingar om placering av en mindre dagdieseltank ovanför motorn, återkommer till det senare. Vi har jobbat med att ta ut övriga tankar, en vattentank och en dieseltank. Den ena av vattentankarna var demonterad av tidigare ägare, varför vet vi inget om men den som var kvar plockade vi ut nu. Den är gjord av svart 5 mm tjock plast som är svetsad och verkar vara ganska välgjord. Den var fastgjuten med betong och längst ned under tanken hade bakats in diverse blyvikter. Det var "tight fit" om man säger så, men det gick efter många om och men att få upp den ur sitt hål. När vi fick upp den upptäckte vi att den var sprucken i åtminstone en svetsskarv, troligen frostsprängd. Betongen var mycket fuktig och längst in hade den en ganska otrevlig lukt. Så vi är glada att vi valde att plocka ut den. Från början hade vi tänkt oss (hoppats på) att den hade gått att nyttja som den var och skaffa en ny för att ersätta den som fattas.

 

Det leder till ytterligare en rad frågor som vi behöver ta ställning till

• Reparera vattentanken som vi plockat ut och beställa en ny för att ersätta den bortplockade.
• Vet inte hur säkert det är, om det skulle börja läcka igen.
• Dyrt
• Vi kan stoppa in en vattensäck i den trasiga.
• Det känns som en halvdan nödlösning, ingen tankmätare.
• Vi kan beställa nya i rostfritt.
• Dyrt, mycket dyrt
• Vi kan också, eftersom utrymmet där tanken ligger är med täta skott, plasta in en rostfri ram med bultförband med tillhörande lock av rostfri plåt som täcker hela utrymmet och behandla ytan invändigt med livsmedelklassad Epoxy.
• Vi kan också göra som ovan och men plasta upp en ram i stället för att ha en ram i rostfritt, skulle tro att det är bästa alternativet.

Det ska få torka upp ordentligt så det dröjer ett tag innan vi är där så vi hinner säkert fundera på det mer än en runda till.

Dieseltanken är också ute och även den var fastgjuten i någon typ av massa men lite tuffare att få ut. Den är gjord av 2mm rostfriplåt och ser ut som att den är i gott skick. På ett eller annat sätt ska vi tryck- och läcktesta den innan den ska tillbaka in.

Även om det var svårt, omständligt och inte särskilt roligt att göra det här jobbet så är jag helt övertygad om att det är en åtgärd som vi inte vill ha ogjord, bara vetskapen om att det kan finnas något under dessa tankar som inte borde finnas där hade förstört all glädje. Båtar försedda med dieselmotor har nästan alltid en svag doft av diesel i ruffen, vilket också är fallet med Boreas och jag hoppas att vi med denna åtgärd har gjort vad vi kan för att minimera doften.

    

• Den vänstra bilden visar det tomma facket till dieseltanken där någon har kastat handsken, så det är väl bara att anta utmaningen.
• Den andra bilden visar en liten bit av vad som döljer sig under glasfiberskiktet.
• Efter en hård kamp känns det lite som en seger att få upp dieseltanken i sittbrunnen.

👉👉👉En film på Youtube som visar hur vi gjorde för att få ut tankarna👈👈👈

Bogspröt

 

   

    

Jobbet med bogspröt hade vi tänkt göra längre fram, men eftersom planen för sommaren var att vi skulle masta på och att bogspröt är en viktig del av riggen skulle det repareras och monteras. 

Jag har "sådär" emellanåt kollat på det där det har legat under båten, vänt och vridit och framöver kommer det antagligen att ersättas av ett nytt. För den här sommaren fungerar det alldeles utmärkt men det behövdes lite handpåläggning.

Det var mycket sprickor och det hade förlorat all sin glans. 

    

 

Längst bak, cirka tio femton centimeter in på bogspröt finns ett hål för en  femton mm tjock och trettio cm lång sprint som går genom bogspröt och igenom de två pollarna i fören för att hålla bogspröt på plats.

När jag fräste ur för att infoga nytt material visade det sig att just runt det hålet var kärnan väldigt dålig, mycket poröst material som ramlade ut där, säkert ett och annat litet djur också.

Bogspröt spändes upp mellan två bockar och två raka plankor tvingades fast på sidorna som anhåll för handöverfräsen. 

  

Vi fällde in nytt material på fyra ställen där det var väldigt sprucket. 30 mm breda spår frästes så att det var djupast i den ena änden och slutade i inget. 

Materialet vi fällde in var hyvlade fururibbor som var 30x30 mm. De limmades med vattenfast polyuretanlim, hyvlades och slipades. sedan strök Anna-Lena det hela, två gånger med Lignu och två lager fernissa.

Fortsättning följer...

  

   

Varvsplats

Vi har fått världens bästa plats på varvet. Den ligger utmed en betongvägg, nedanför maststället som skydd för Nordan, trygg intill traktorgaraget, med vatten och eluttag på en armslängds avstånd och med självaste CitCat och Sassa som närmsta grannar i ett kvarter med en massa härliga människor och obegränsad kunskap.

Sedan september när vi kom upp på land har det varit lite återhållsamt med arbetet på Boreas. Det finns säkert flera anledningar till det, men framförallt för att vi har försökt skapa behagliga arbetsförhållanden och göra det lite bekvämt för oss eftersom vi förmodligen kommer att ligga kvar på land två år, kanske tre. Alltså sjösättning tidigast våren 2022 kanske 2023.

-Hmm...det lät ganska långt fram i tiden... men kanske måste man någonstans vara lite realistisk mot sig själv också...eller i alla fall ursäkta med det...och jobba på...  

Vi har ju också vårat fantastiska båthus från Press & son om 4 x 10 meter.  Man skulle kunna önska mera plats. På bredden är det helt ok. På längden däremot är det lite kritiskt, även om vi demonterar rodret är det så att vi får trä huset utan på Boreas likt en gördel och gavlarna får verkligen visa upp sina elastiska förmågor. Men, det har gått förr så det ska gå igen. Under den tjocka takpresenningen, eftersom det finns en del små hål, har vi lagt en tunn lättviktspresenning som hittills har hållit regnen på utsidan.

Sen så har vi snickrat ihop ett trallgolv under fören om ca 4 x 3 meter för att slippa jobba och hålla på direkt på backen och det är väldigt skönt att det går att hålla rent, sopa ihop hyvelspån och så vidare. Vi har även skaffat oss arbetsbod i form av en 10 fots container där man kan låsa om sig så att man slipper ha bilen full av verktyg hela tiden. Även om vi tar de flesta maskinerna med oss hem, är det skönt att kunna ha kvar förlängningssladdar, skruvtvingar, färgburkar och så vidare och låsa ordentligt.

Vi har också gjort ett extra tak av presenning över ytan (passagen) mellan båthuset och containern, funderar på att utöka trallgolvet även där. 

Det är väl nu som jobbet börjar igen efter sommaren och listan är lång. Näst på tur är att göra rent skrovet på insidan och där finns en del frågetecken att räta ut. Skottet mellan förpik och ankarboxen är lite konstig så den tänker vi ta bort och göra en ny, det rinner in vatten från pollarinfästningarna, lite slarvigt inplastad bogpropeller, det är inget fel men det är lite slarvigt gjort.

I kölsvinet från salongen fram till förpik ligger det inplastat barlast i form av bly inbäddad i någon form av betong, det måste vi öppna upp då det är genomdränkt av gammalt kölsvinsvatten. Vidare ska tankarna upp, de ligger också inbäddade i betong. Runt vattentanken verkar det fint men runt dieseltanken är det fuktigt, väldigt poröst och luktar inget vidare. Så vi tänker oss att få ut allt som inte ska vara där. Sedan rengöra kölsvinet och måla, lägga tillbaka barlast och fixera det, tillbaka med tankarna. Sedan rengöra och måla ankarboxen och plasta upp ett nytt skott mellan ankarboxen och förpik.

Framöver ser jag att det blir lite mera jobb med båten, processer som förhoppningsvis går att beskriva här i bloggen. Vi ska till exempel laminera en ny sargkant i sittbrunnen med plats för vinscharna, det blir kanske först framåt våren. Det ska byggas ett nytt roder där vi tänker bygga in ett trimroder för vindstyrning, det har vi lite idéer om som vi säkert kommer att resonera om framöver.

När vi väl är klara invändigt, med renovering av kölsvinet, när bränsle och vattentankar är tillbaka där de ska vara, ska vi börja fanatisera och göra mallar för inredning, det ska isoleras, en braskamin och centralvärme ska in, en avfuktare och nu till helgen ska vi kolla på fotogenspis med ugn. Det kommer att hända mycket. Och vi ser verkligen också fram emot det egentliga målet, att segla, att bjuda med vänner, uppleva saker och få besöka platser, - som det känns, ditburna av vinden.

Sommaren 2020

Som för så många andra blev sommaren 2020 inte som en vanlig sommar. Planen var att Boreas skulle sjösättas. Så blev det och tidigt på våren bröt Boreas köl Fyrisåns vattenspegel och vi fick för första gången, lite andäktigt, kliva ombord i hennes rätta element. 

Anledningen till att vi redan nu ville få henne i sjön var flera, men framförallt att kunna montera masterna och få grepp om de förändringar vi gjort på röstjärnen till stormasten och undersöka placeringen av röstjärnen till mesanmasten. 

Innan sjösättning hade vi planer på saker som skulle vara klara och så här gick det med det trots att vi hade mycket god hjälp av vänner, förstår inte hur det skulle ha gått till utan dem.

• Sittbrunnen - inte klart
• Relingslist - inte klart
• Rufflucka - inte klart
• Ruffen nåtad - inte klart
• Ruffen pluggad - klart
• Akterdäck nåtad - inte klart
• Skylighten monterad - inte klart
• Rutor i "Lådan på taket" - inte klart
• Epoxibehandlad botten - klart
• Nya genom förningar - klart
• Med mera, med mera!

Vissa saker har vi hunnit färdigställa under sommaren men långt ifrån allt, så vi har kvar att göra. Planen vidare är att vi efter upptag nu i höst stannar kvar på land, åtminstone till våren 2022. Vi har blivit tilldelade en riktigt bra varvsplats och tillsammans med vårt båthus och container kommer det att bli en riktigt bra plats att arbeta på.

Viktigt! 

Det finns kaffebryggare och vi ser framemot många besök. 

Åter till sommaren 2020.

Hon kom i, läckte inget, inte underifrån i alla fall, lite från ovan när det regnade, inget farligt men vi fick starta länspumpen vid ett par tillfällen under sommaren.

Motorn är ett kapitel för sig. Ganska tidigt uppstod det problem med motorn. Vi fick byta oljetryckgivare, där är ett interface i motorinstrumentet som är trasigt. Vi har inte bytt det än, utan vi kopplade förbi det med resultat att kontrollamporna för tryck och temperatur inte fungerar, men oljetrycks- och temperaturmätare fungerar som de ska.

Efter detta upptäckte vi att det var vatten i oljan, vilket antagligen var på grund av felmonterad ljuddämpare. Vi har åtgärdat detta, bytt olja och filter två gånger och vattnet är borta.

Där ligger dock fortfarande ett oljud som stör, ett svagt orytmiskt motorskrammel, jag tycker inte att det ska vara där men experterna säger att det ska vara så, dieselmotorljud. Det känns inte riktigt bra, motorn har bara en gångtid på 125 timmar och borde spinna som en katt. Nog om det för nu, det blir säkert anledning att återkomma till det senare.

Innan vi sjösatte hade vi nåtat rufftaket men inte slipat bort överskottet och relingslisten var inte klar och behövde färdigställas, impregneras och lackas för att bli väderbeständig. 

Så vi började med att täcka båten med presenningar, slipade och lackade om vartannat dagarna i ända. Lådan på taket blev pluggad och nåtad. Ruffsidorna och sittbrunnens grundmålades med en epoxifärg, det blev väldigt bra och enhetligt. 

Vi gillade verkligen den gyllene färgen av nyslipad teak och vi kommer antagligen att gå mot strömmen och olja däcket framöver.

Masterna skulle monteras. För det behövdes nya röstjärn till stormasten och en ny distanskloss mellan maststöttan och rufftaket. Röstjärnen var från början tänkta att vara gjorda av rostfritt men eftersom att det var lite osäkert med måtten gjorde vi dem i vanligt 8mm plattjärn som vi målade svarta. Tanken är fortsatt att göra röstjärnen av plattjärn och galvanisera dem.

Det var en skön sommarmorgon den dagen vi  mastade på. 

De flesta var redan klara så det var lugnt. Vi började tidigt innan alla badarna vaknat och intagit bryggan, solen hade börjat värma och det var lugnt och stilla när lade till vid mastkranen. 

Stormasten skulle på först, den är väldigt tung, hur mycket den väger framgår inte, men den är tung. Med full fokus och lugnet som ledstjärna tog vi oss an uppgiften, hade mer än en fikapaus, lutade oss tillbaka och granskade. Det är, i alla fall utifrån vår synvinkel viktigt att ta det hela lugnt och metodiskt. Vi fick även hjälp av några långväga kajakpaddlare att koppla kedjan som går från bogen till änden av bogspröt, tack för det. 

Det ska till hela 22 stag för att leda vindarnas kraft, via seglen och master ned i båten. Stormasten har två förstag, fyra undervant, två toppvant, två någotannatvant och två akterstag. Mesanen har tio; fyra undervant, två toppvant, två någotannatvant och två akterstag. Plus att det sitter ytterligare ett stag mellan masttopparna. Trots att det var så många, de var väl uppmärkta av förra ägaren (tack för det) gick det bra.

Sommarens höjdpunkt var ändå turerna som Boreas bjöd på. Mest gick vi för motor men vid ett par tillfällen fick vi möjlighet att hissa segel och känna att hon vill och kan segla för vinden. Vid ett tillfälle gick vi för motor bort mot Arnöhuvud där vi kastade ankare i en vik bland andra båtar och badare, njöt av sommaren och vår medhavda matsäck.

Anna-Lena badade vilket är en historia för sig och vi får säkert anledning att återkomma till den framöver. Men när vi låg där med vinden ut från land hissade vi mesanen för att ligga still bland de andra båtarna i viken. Ankaret greppade inte riktigt i gyttjan så vi drev sakta sakta utåt, vi tyckte inte att det gjorde något. 

När vi var färdiga med att njuta av vad sommaren och viken kunde erbjuda för den dagen hade vi drivit ut på djupare vatten, ankaret hängde i tampen rakt ned från fören utan att greppa. När ankaret väl var uppe, var det i skydd av land inte mera vind än att vi kunde hissa segel.

Det var en härlig känsla som infann sig när vi för första gången hissade segel för att segla, vinschens klickande, lägga fallet om en knap när mastliket var lagom sträckt. Först var det storen, sedan focken, vi brydde oss inte om klyvaren, det räckte med mesan, stor och fock. Boreas låg rätt i vindögat men med hjälp av vinden som nu friats från Arnöhuvuds trädtoppar och svepte ut över sjön och fyllde våra segel föll hon av lite åt styrbord, vi kände hur hon lutade sig lite, tog fart och det började porla lätt om fören framme under bogspröt.

 

    -Hon vill, hon kan!

   

Det var med stor förtjusning som vi greppade rorkulten, skotade hem och kände att Boreas levde. 

Vi har inga vinschar monterade, det är bara en test, röstjärnen har inte alla sina skruvar, stagen är inte korrekt ansatta, vi måste antagligen stuva om och säkra barlasten

så det var verkligen ingen avancerad segling det handlade om. Under seglingarna höll vi fast skotet till focken som var virad runt en knap med händerna, men alltså, så härligt. Med halvvind in från babord och  med något enstaka slag tog vi oss tillbaka. Motvilligt tog vi ned seglen och för motor tog vi oss in till hamn.

Under sommaren har vi varit ute flera gånger, haft med oss gäster, bjudit på fika i sittbrunn, träffat och fikat med andra båtmänniskor ute på sjön, språkat med folk på bryggan, resonerat om mastplacering, lackat relingslist, pluggat hål, fantiserat om inredning. Det är nog precis det som vi vill med vårt båtliv, umgås, ha kul, drömma, fantisera och någonstans där i framtiden ser vi många besök ombord, många resor, massor med utmaningar och förhoppningsvis många skratt och vi ser verkligen fram emot att få bjuda er ombord. 

     

Relingslist

Relingslisten är ett kapitel för sig.

Från original satt en teaklist som relingslist, den var ganska medtagen så den ville vi byta och hade bestämt oss för att det skulle var ek. Det finns säkert många sätt att göra detta på men utifrån det material vi hade valde vi redan i vintras att försöka oss på att basa ekbrädor som mätte 30 x 80 mm. Utifrån de som vi hade skulle det gå åt tre bitar på varje sida.

Jag har liten erfarenhet och bara vid något enstaka tillfälle tidigare kommit i kontakt med att basa.

Det finns mycket information om det på nätet och massor med youtube-filmer som beskriver processen. Jag föll för ett sätt där man basade i en lång plastpåse. Fördelen med det är att man kan sätta plankan i spänn samtidigt som man värmer/ångar den.

Vi hade byggt en liten portabel anläggning med en elplatta och en gryta med ett tättslutande trälock med en stos där vi kopplade en slang som var lika lång som plankan. Vi borrade hål i slangen med jämna mellanrum där ångan kunde komma ut, och fixerade den på plankan med hjälp av buntband. Sedan stoppade vi in plankan med den fastsurrade slangen i en lång plastpåse och spände upp den utmed båtens reling.

Vi bäddade in allt ihop i flyttfiltar och startade elplattan. Det dröjde inte länge innan ångan började sippra ut genom hålen i slangen och bildade en dimma inne i påsen. Efter ett par timmar hade vi kommit upp i en temperatur om 95 grader och vi började spänna den till den form vi ville, det krävdes några omtag och vi lärde oss.

Efter några försök fick vi ett resultat som vi var nöjda med, och vi provmonterade. I det här läget valde vi, efter utvärdering att det var på tok för tidskrävande så vi valde i stället att laminera upp en relingslist.

Laminerad relingslist

Den laminerade relingslisten gjordes av tre bitar, en som limmades med Tec7 och skruvades uppe på relingen och sedan en på var sida om den som gick ned en bit över de befintliga teaklisterna.

Listen gjordes av 20 mm ekbrädor som formsågades i fören och aktern men övriga bitar böjdes efter relingen.

Sedan hyvlades och slipades det hela, vi pluggade alla skruvhålen, det var drygt 500, sedan var det att slipa igen.

Planen var att det skulle var färdigt, lackat och klart innan sjösättning. Men så var det självklart inte, så det sista med att renskrapa för limrester, finslipande och limma pluggar som man missat första rundan gjordes efter sjösättningen.

Det var lite av en befrielse när vi väl maskerade och började stryka på första lagret med Lignin epoxi-impregnering och sedan några lager med lack och det hela blev väderbeständigt.