Youtube

Boreas modellbeteckning Colin Archer Polar 35 är en 35 fots segelbåt av Colin Archer modell, hon är ketchriggad, byggd i Berlin som ett halvfabrikat i mitten av sjuttiotalet i glasfiberarmerad plast. Hon kom till oss hösten 2019 och är i stort behov av renovering och det måste sägas, nästan allt behöver åtgärdas. All inredning är utriven och det är endast få delar som går att återanvända.

Så nu står vi med ett tomt skrov av bra kvalitet, en ny gul motor, en aluminiumrigg och tolv för närvarande tysta, en del schyssta segel. Men framförallt så har vi en fantastisk vilja att göra henne användbar igen, få segla och kanske möta nordan.

Hennes namn, Boreas, vilket hon haft sedan begynnelsen - någonstans så tror jag att hon har valt det själv. Det känns ju lite förmätet att kalla sig för Boreas, vilket härstammar från den grekiska mytologin och är namnet på nordanvindens gud. Men jag är alldeles säker på att hon syftar inte på att vara gudomlig, allsmäktig eller oövervinnlig naturens alla krafter utan mera som "här kommer är en liten tuffing".

Det är mycket jobb med att uppdatera en blogg för att hålla den levande och på sista tiden har tiden inte riktigt räckt till. Men vi kommer att uppdatera för att ha den för att minnas vad vi har gjort och när man ser tillbaka är det redan så att man själv förvånas över vad vi har gjort och hur långt vi har kommit.

Kanske är det för att det är lättare eller roligare som vi oftare gör korta videouppdateringar över vårt arbete med Boreas. Det går att följa arbetet på Youtubekanalen "Boreas Nordanvindens gud" (länk nedan)

👉👉Boreas Nordanvindens gud👈👈

Förnärvarande håller vi på med att ta ur i aktern för en ny större propeller, i samband med det gör vi i ordning omkring motorn. Det ska installeras ett nytt stävrör, propeller och propelleraxel. I det arbetet hoppas jag samtidigt vi ska kunna fixa till motorbädden, bättre anpassa den till motorn och få bort den tidigare konstruktionen, det är knivigt av olika anledningar.

Nedan ligger ett länkat youtubeklipp om varför vi modifierar aktern med ett större urtag för en större propeller. 

 

Maststötta

 

Det var med näst intill förtvivlan, när vi i det fortsatta arbetet med att få rätsida på balasten i kölen tog bort durken och diverse reglar omkring maststöttan som vi kom fram till maststöttans fot, alltså den punkt där all kraft och tryck från stormasten ska fördelas ut i båtens skrov. Tidigare hade jag inte granskat hur den infästningen var konstruerad, dock hade jag reflekterat över att det framför själva mastfoten såg ut som om att något hade tagits bort. (Jag kopplade det till att Boreas är lite framtung och att man hade flyttat barlast akteröver)  Men, maststöttan stod i en u-formad järnkonstruktion uppe på en bottenstock som var gjord av två inplastade glasfiberskivor där mellanrummet (ca 15 centimeter) var fyllt med diverse blyvikter. Hela den här konstruktionen hade fått lite slagsida och det såg ut som att maststöttan höll på att halka av. Jag tror inte riktigt på den här konstruktionen, så fortsättning följer...

Se en kort film på Youtube om funderingarna 

👉👉👉Maststötta på youtube👈👈👈

Barlastfunderinger

   

Det har varit mycket funderingar om hur vi ska göra för att fixera barlasten i botten av kölen. Den tidigare konstruktionen där blytackorna fixerades i en bädd av sand kändes inget vidare när vi plockade upp blyet från soppan av sand, vatten och diesel. En otäck blandning.

Planen är att det ska få torka ut ordentligt i kölsvinet, det kan säkert ta flera månader. Vi har skaffat en fuktmätare för att kunna hålla koll på att torkningen fortskrider, framöver får vi finna något torrt som vi kan jämföra värdena med. Sedan måste vi göra rent och undersöka så att plasten inte är skadad, tänker på delaminering, osmos osv.

Vi skulle vilja, när det väl är rent, hälla ned expanderepoxi-skum i kölbotten och sedan ställa tillbaka blytackorna på samma sätt som vi plockade upp dem, sedan ska skummet svälla upp och fylla igen springorna och stabilisera tackorna. När all bly är återbördad plastar vi på ett lock och försluter det hela noggrant, stabilt och vattentätt (så var det inte tidigare vilket tros vara orsaken till att vatten och andra vätskor har kunnat leta sig ned och ställa till fasansfulla otrevligheter bland blytackorna) och sedan lägga tillbaka vatten- och dieseltankarna. Vi vill leva med övertygelsen och med vetskapen om att allt där under är bra och aldrig mer behöver plockas upp igen.  

Hela den här grejen kan gå att göra med tvåkomponents PU-skum i stället för epoxiskum, slutna celler för att det inte ska absorbera vatten.

Nackdelen med att fixera det med skum är att det blir besvärligt om man mot all förmodan behöva ta upp det igen.

Man kan också göra som det var gjort tidigare och fixera tackorna med sand och försluta utrymmet ordentligt, vet dock inte hur säkert det känns.

Tiden får visa vad vi väljer att göra...