Morron på Tjörn

På morronen efter att ha sovit på däck, jag kan ju inte påstå att jag sov sådär jättebra, men det var intressant. Som tur var var det uppehåll. Jag klättrade upp och ned ett antal gånger och granskade in i minsta detalj i ett försök att skaffa mig en så god uppfattning om "Boreas" som möjligt.

Jag var där själv, så det var upp till mig att fatta beslut. Hon var medtagen och hade lite speciella lösningar på olika saker. (Kommer tillbaka till det i ett senare inlägg).

 

Uppfattningen jag fick var att båten i grunden var en riktigt bra båt. Skrovet är i bra skick. Mast och stående rigg i ypperlig kvalitet, segel och motor lika så.

Men jag tror inte att det finns en enda kvadratcentimeter som inte behöver renoveras. Själv tycker jag förstås att det är bra av ett par anledningar.

• Jag gillar att renovera
• När man väl är klar vet man hur det hänger ihop 

Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst men jag tror att bilderna får stå för det. 

Hittade vår nya båt

Det var tidigt på hösten -18 som det plingade till i datorn och ett mail från en god vän som vi har stort förtroende för när det gäller segling och båtar, och många andra saker för den delen, men båtar det kan han. Det är inget ovanligt att han mailar, men för det mesta när vi har resonerat ny båt har mail från honom haft en helt annan ton, som

  -nä, den där ska ni inte ha
eller
 -den där, den kan inte segla, för det vill ni ju
eller till och med
 -det var väl en båt ni vill ha
och läste man mellan raderna kunde man lätt ana ett litet leende

Det här mailet var annorlunda, det var mycket kort, i stort sett. "Kolla den här" och en internetlänk.



Jag hade sett annonsen tidigare, kände i stort sett till alla båtannonser som fanns, men hade inte reflekterat speciellt över denna. Vi började kolla och ställa den mot våra kriterier för hur vår båt skulle vara.

-allt var fel, inte en siffra rätt!
Det var en plastbåt, den hade ingen styrhytt, ingen akterruff !


 -men, den var långkölad, det var en ketch, 35 fot, helt ny motor, ett bra skrov, aluminiummaster, ett peke av trä, den var spetsgattad och,
 -det var en Colin Archer.

-hmmm....




Dagen efter fick vi kontakt med säljaren och i stort sett så kastade jag in sovsäcken i bilen och korsade Sverige från öst till väst och anlände till en marina på Tjörn i skymningen. Parkerade en bit ifrån, lät bilens strålkastare lysa på henne, satt kvar en stund.

-hon såg sorgsen ut med sin ärrade bottenfärg och sitt lätt slokade bogspröt

Jag sov under bar himmel den natten, på däck.

Kände stor tillförsikt, låg länge och såg på stjärnorna och funderade över hennes namn "Boreas" nordanvindens gud.

Våran köksdörr

För några år sen, i samband med att vi renoverade vårt kök, passade jag på att limma upp täckpapp på köksdörren.

Sedan dess har vi fyllt dörren med tidningsurklipp, bilder, ord och andra saker som på ett eller annat sätt beskriver sånt som vi tycker har betydelse för livets goda.

Flera gånger varje dag ser man dessa bilder som på något sätt symboliserar det man vill. Jag tror, eller jag är fullständigt övertygad om att den här dörren och dess bilder har haft inverkan på vårt val av båt. Den har hjälpt oss att hålla fokus och fortsätta sökandet, även om det har varit uppgivet ibland.

Bilderna på köksdörren är inte bara på båtar, det är ganska mycket fokus på upplevelser, känsla, men också på mål. Jag tror att ha en båt är mycket för de upplevelser som följer med på köpet. Allting runt omkring, sjösättning, upptagning, jobba på varvet, umgås, gå kurser, lära och så vidare. Jag tror att ju mera-, ju bättre man förbereder desto större upplevelser. Jag tror också att längtan -önskan -drömmen om är en mycket värdefull del av "resan", till och med att den är fundamental.


Ett citat ur en av mina absoluta favoritböcker "Seamanship" av Adam Nicolson.

Johnson 900

En väldigt fin liten båt.

Vi har kollat på flera Johnson 900 MS. När vi besökte Österåker för att kolla på denna hade man redan börjat förbereda för ett tidigt upptag på grund av en längre utlandsresa. Det var avmastat och som ägaren sa såg hon nästan lite vingklippt ut. Vi gillar verkligen dessa båtar men det hade bara blivit en mellanlandning för att det inte är vad vi egentligen vill ha. Den krav spec. som hade börjat framträda är planerad till ett senare inlägg. 

När man letar segelbåt blir man efter ett tag ganska bra på att redan på avstånd känna igen olika båtar, även på deras master. Ungefär som på hösten när man är ute i svampskogen och svampögonen kommer på. Så det var lite speciellt att se denna Johnson 900 utan sina master.

Lägger till en länk till tittasbatliv en blogg om en Johnson 900 som jag har följt, den har dock inte uppdaterat på ett tag, men trevlig läsning om man är nyfiken på en Johnson 900

Faktaruta är lånad från maringuiden.se

Fakta

Längd öa:	10.1 m (33 fot)
Längd vl:	9.1 m
Bredd:	3.1 m
Djup:	1.3 m
Deplacement:	6000 kg
Köl:	Långkölad
Kölvikt:	2500 kg
Krysställ:	50 m²
Masthöjd:	10
Kojplatser:	5 st
Ruffhöjd:	1.9 m
Vattentank:	70 liter
Bränsletank:	220 liter
Skrovtyp:	Plast
Motor:	BMW D50
Antal hk:	48 hk
Toppfart:	9 knop
Konstruktör:	Bo Johnsson
Prod. start:	1980
Prod. stop:	1985

Kontaktinformation

Tillverkare:

GPM

Nimbus 43 ketch

Tidigt på våren 2018 åkte vi till Fredrikshamn i Danmark och kollade på denna motorseglare vid namn Nimbus.

Det var också en Holländsktbyggd  ketchriggad långkölad stålbåt på 43 fot. Motorn var en treliters Mercedes som säkert hade sett sina bästa dagar. Den hade fräscha segel och det var väl i princip bara att kasta loss och segla hem. Det berättades för oss att kölen var bred, upp till 50 cm som bredast och helt platt. Det innebar att vid ebb stod båten stadigt på den torrlagda botten. Intressant! 

Paret som sålde henne var mycket trevliga. De hade ägt henne i drygt tio år och bland annat använt henne i ett ungdomsprojekt, där ungdomar var med och seglade. Sedan hade hon agerat seglande sommarstuga åt familjen.

Planen var att de skulle ta upp henne och kölhala! Rengöra och bottenmåla samt byta offeranoder. Sen skulle den till baka i sjön och segla.

Båten var välutrustad, med radar, navigeringsinstrument, vhf och så vidare. Som kuriosa fanns det intern kommunikationsutrustning så att man via mikrofon kunde samtala mellan båtens olika delar. Från styrplatsen ute kunde man beställa kaffe i kabyssen, eller prata med maskinrummet!








Inredningen var fin och välhållen. Akter över fanns rejäla sovplatser, "Captens cabin" med kingsize bed. Det var en stor styrhytt med navigeringsbord, en liten hörnsoffa med bord och gott om förvaring.

En trappa från styrhytten ledde upp till akterdäck via något som mest påminde om en telefonkur (en sån som stålmannen byter om i) som stod på däck, syns ganska väl på bilden.
Från styrhytten gick det också en trappa ned, till byssan och en uformad soffa och vidare till toa med dusch och förpik med fyra kojer.



Hade det inte varit för att försäljningen gick väldigt snabbt, fast till någon annan än oss hade vi nog övervägt att slå till.














Det hade varit ganska mycket att göra med båten för att ordna som vi vill ha det. En del ytrost, så båten skulle målas, både över och under vatten linjen.

Vi gillade henne.

Fænø 36

En av favoriterna var Fænø, väldigt fina båtar. Så vitt jag vet finns de i tre olika storlekar. 36, 42 och 47. Vi var och kollade på en 36:a som låg strax söder om Stockholm. Den var ketchriggad med en stor dieselmotor, en Scania DB10. Modellen vi kollade på var spetsgattad, utan akterruff men med en fin sittbrunn med gott om plats. De påminner mycket om Nauticat och har överbyggnad av trä. Säkert är det en svaghet, om den skulle översköljas av stora vågor.

Lånad bild www.inautia.com





Men motorn, vilken järnkoloss. Den fick verkligen barnet i mig att le när den drogs igång och tände på alla sex cylindrar, fick båten att vibrera lätt och skapade ringar som spreds på det stilla vattnet. Det är något visst med stora dieselmotorer.

Länkar till DB11 med turbo!

Albatross 321

Vid en resa till Göteborg för ett par år sen, i början av vårt sökande, gjorde vi en avstickare med Google maps som reseledare. Flera gånger under resan tvivlades det starkt på dennes intention. Men rätt som det var, efter en brant, öppnade sig en gårdsplan med tillhörande mangårdsbyggnad, en mycket välordnad trädgård och en lada stor nog att innehålla en Albatross 321. Som med anledning av vårt besök stod mitt på gårdsplan, på en vagn.




En trevlig, mycket välhållen båt. Mastheadad sloop med i stort sett nya segel då den inte hade seglats.
En Volvo Penta, minns inte beteckning.
Den var som sagt mycket välhållen, inte en oljefläck i motorutrymmet, nyoljat teakdäck, lackade och välpolerade trädetaljer överallt.

Vi gillade planlösningen som är lite annorlunda, där det ofta är sovplatser under akterdäck när båten har ett förhöjt akterdäck (tror att ett sådant har den något udda benämningen "poopdäck"). Men Albatrossen har pentry och gemensamhets utrymme i öppen lösning med bra kontakt upp till styrplatsen. All elektronik man kan önska sig och allt var mycket väldokumenterat.

Men inget för oss.

Lägger till en länk till en systerbåt

http://www.boatagentsweden.com

En omöjlig representant

En båt som vi verkligen föll för var den Holländskt byggda Ute Polaris. En ketchriggad Colin Archer i stål på 49 fot. Hon hade allt vi önskade innan vi visste att vi önskade det. Vid flera tillfällen besökte vi henne och hennes ägare, som varit örlogskapten vid flottan och hämtat hem henne från Holland, en mycket trevlig bekantskap.

Det var med stor sorg som vi insåg det omöjliga i projektet. Det skulle bli för kostsamt. Hon är för stor för det vi hade tänkt oss. För hög, går inte under vid Stäket. Ägaren sa dessutom något som jag har lagt på minnet, att de stora rutorna i överbyggnaden antagligen inte skulle klara en kraftig översköljning.

Men hon försåg oss med mer kunskap om vad det var vi ville ha. Typen Colin Archer är väldigt tilltalande, inger ett stabilt och tryggt intryck. Även att vi vände blicken mot Holland och stålbåtar.

Lägger en bild på henne, hoppas att det är ok? infogar även länken till ett galleri (som inte tillhör mig) med flera bilder. hoppas att även det är ok?

http://privat.bahnhof.se/wb922217/UTEPOLARIS/

Ibland funderar jag på var hon befinner sig, har för mig att hon gick till Stockholm. Och ofta när man åker förbi en hamn spanar man efter hennes iögonfallande två smått magnifika svarta master. Hoppas att någon gång få återse.

Söka ny båt

Jag minns att jag som barn, så många gånger satt på kajkanten bredvid min far om sommarkvällarna. Länge och tysta satt vi där och såg ut över havet och ibland skymtade vi lanternor som i sakta mak gled fram längs horisonten. De flesta var fartyg på väg till eller från Kiel och kanalen för vidare färd ut i världen. Så länge jag kan minnas har jag drömt om att glida fram på kanaler runt i Europa. Kanske bo i båten i närheten av Paris, gå kanal genom franska vinlandskap, spendera en sommar i London. Färöarna, Svalbard, Lofoten, Bottenviken, Ålands skärgård, Högakusten, ligga över sommaren i hamnen i Sören och njuta av många långa ljusa sommarnätter. Eller bara, fast det inte är så bara, ligga i hemmahamn där man kan kliva upp om morronen, gå till jobbet, och sen säga -hem, till båten.


Utifrån det här och tidigare inläggs funderingar valde vi att Elise skulle få byta kapten och vi började se oss om efter vår nästa båt. Någonstans i bakhuvudet hade det hade börjat utformas en kravspec på vad vi sökte. Det var mycket resonemang fram och tillbaka.

• Hon ska kunna segla
• Vara sjövärdig, snäll och pålitlig
• Vi ska kunna bo ombord under längre perioder
• Det ska vara gott om plats för oss, våra vänner, barn o barnbarn, för att umgås, bada, och sola på däck när vädret tillåter
• Och nog så viktigt, hon ska vara stolt och ha ett tilltalande utseende

Utifrån de kriterierna ställde vi in kompassen och började söka efter en ny båt, antagligen en motorseglare. Gott om plats, massor med utsikt från styrplats och försedd med både mast och segel.

Elise

Som första segelbåt har hon varit helt fantastisk, givit oss otroligt mycket glädje och utan henne hade vi nog inte drömt vidare.

Om man för en stund bortser från det en det här med att segla, vilket i sig känns som en omöjlig uppgift när man filosoferar omkring en segelbåt. Men för oss är en av höjdpunkterna med att ha båt är att umgås, bjuda med vänner och bekanta. Göra roliga saker, segla tillsammans, leta upp någon fin vik, bada och tillsammans laga en god middag, krypa upp i sin koj och låta vågorna vagga en till sömns.

Att göra det på 25 fot är, om inte omöjligt, så en grannlaga uppgift. Och att segla, riktigt segla när vinden tar i, att då vara fler än två personer i sittbrunn är inte heller någon höjdare, alltid är det nån som fastnar i en skotlina eller får en bula vid ett slag.

En annan sak som vi har funderat på är när man klättrar in igenom den öppna ruffluckan, kryper ner i ruffen och stänger om sig, är en känsla lite av källare. En trappa för att komma upp och ut, små fönster knappast för att se ut utan mest för att få in lite ljus, som en källare!

Att segla

Att åka båt, -färdas på vatten har alltid tilltalat oss mycket, om inte i egen båt, så ombord hos någon annan.

Men att just segla blev en ny upplevelse för oss. Efter våra ständigt återkommande besök i småbåtshamnar, var än vi var någonstans, på utflykt, ute och reste eller bara på söndagspromenad så hamnade vi, av någon outgrundlig anledning alltid i en småbåtshamn. Alltid lika begeistrade över alla fastknutna båtar som låg och guppade och längtade efter att komma loss. För det mesta så tänkte jag, och ibland sa jag, "rätt som det är kommer jag dragandes med en sån där"och syftande antagligen på någon graciös skapelse.

Och så blev det, ett finskt, kanske inte så graciöst sjuttiotals renoveringsobjekt i form av en "Jasmine 25". Eftersom förra ägaren inte visste vad hon heter, döpte vi henne. Elise blev det, av anledningar som jag inte tänker gå närmare in på här. Vi slipade, skrapade, rev, plastade, spacklade och målade. Vi lärde oss massor, bland annat att splitsa en dynema och vad "lösfotat bomlik" är.

Vi lärde oss nytt varje dag, seglade för glatta livet och vi älskade det.