Jag minns att jag som barn, så många gånger satt på kajkanten bredvid min far om sommarkvällarna. Länge och tysta satt vi där och såg ut över havet och ibland skymtade vi lanternor som i sakta mak gled fram längs horisonten. De flesta var fartyg på väg till eller från Kiel och kanalen för vidare färd ut i världen. Så länge jag kan minnas har jag drömt om att glida fram på kanaler runt i Europa. Kanske bo i båten i närheten av Paris, gå kanal genom franska vinlandskap, spendera en sommar i London. Färöarna, Svalbard, Lofoten, Bottenviken, Ålands skärgård, Högakusten, ligga över sommaren i hamnen i Sören och njuta av många långa ljusa sommarnätter. Eller bara, fast det inte är så bara, ligga i hemmahamn där man kan kliva upp om morronen, gå till jobbet, och sen säga -hem, till båten.
Utifrån det här och tidigare inläggs funderingar valde vi att Elise skulle få byta kapten och vi började se oss om efter vår nästa båt. Någonstans i bakhuvudet hade det hade börjat utformas en kravspec på vad vi sökte. Det var mycket resonemang fram och tillbaka.
- Hon ska kunna segla
- Vara sjövärdig, snäll och pålitlig
- Vi ska kunna bo ombord under längre perioder
- Det ska vara gott om plats för oss, våra vänner, barn o barnbarn, för att umgås, bada, och sola på däck när vädret tillåter
- Och nog så viktigt, hon ska vara stolt och ha ett tilltalande utseende
Utifrån de kriterierna ställde vi in kompassen och började söka efter en ny båt, antagligen en motorseglare. Gott om plats, massor med utsikt från styrplats och försedd med både mast och segel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar