Att segla

Att åka båt, -färdas på vatten har alltid tilltalat oss mycket, om inte i egen båt, så ombord hos någon annan.

Men att just segla blev en ny upplevelse för oss. Efter våra ständigt återkommande besök i småbåtshamnar, var än vi var någonstans, på utflykt, ute och reste eller bara på söndagspromenad så hamnade vi, av någon outgrundlig anledning alltid i en småbåtshamn. Alltid lika begeistrade över alla fastknutna båtar som låg och guppade och längtade efter att komma loss. För det mesta så tänkte jag, och ibland sa jag, "rätt som det är kommer jag dragandes med en sån där"och syftande antagligen på någon graciös skapelse.

Och så blev det, ett finskt, kanske inte så graciöst sjuttiotals renoveringsobjekt i form av en "Jasmine 25". Eftersom förra ägaren inte visste vad hon heter, döpte vi henne. Elise blev det, av anledningar som jag inte tänker gå närmare in på här. Vi slipade, skrapade, rev, plastade, spacklade och målade. Vi lärde oss massor, bland annat att splitsa en dynema och vad "lösfotat bomlik" är.

Vi lärde oss nytt varje dag, seglade för glatta livet och vi älskade det.