Beslutsångest

Stora beslut innebär tydligen alltid ett visst mått av beslutsångest för mig, och när det gäller att såga upp ett stort hål i rufftaket på 2 gånger 2 meter känns det mest som att det måttet är rågat.

Varför är då detta hål och i förlängningen av det, en låda på rufftaket så viktigt?

Jo, tanken är, som jag tidigare har försökt beskriva att oftast när man kryper ned i ruffen på en segelbåt och stänger ruffluckan, stänger man också ute den visuella kontakten med omvärlden. Skyportarna ger i och för sig ljus och en bild av vädret i just "skyn". De små gluggarna på ruffsidan är just gluggar och på vår Boreas får man en väldigt bra bild av hur ren eller för den delen hur smutsig vår reling är. Motsatsen, motorbåtar har ofta stora glaspartier med full sikt både åt men också i alla väder, till och med från förarplatsen. Det behöver vi inte.

Det vi vill ha är en plats där vi kan inta vårt morronkaffe inne i värmen en småruggig höstdag och samtidigt se ut på vår omgivning. En plats där man under seglats kan följa med på vad som händer när någon annan står till rors. En plats där man under färd över Atlanten, Nordsjön eller för den delen i fantasin, när man till fullo förlitar sig på sitt vindroder, autopilot eller förtöjning, men har ett behov av att spendera en stund inne och fortfarande ha visuell kontakt med omvärlden, med vågorna och vinden.

- Jahaa! skulle en del säga,
- Då är det en motorseglare ni behöver!
- Nope, det är det inte!- Det vi behöver är en ketchriggad Colin Archer med gott om segel som av hela dess själ, av hela dess båthjärta konstant längtar efter att seglas...

Lånade inspirationsbilder från Devalk i Holland, på en 38 fots stålbåt.

www.devalk.nl

Dessa bilder beskriver väl vad det är som vi vill göra för vår Boreas.

👉👉Boreas på youtube👈👈

Veckans arbete på båten